pollenchock i ögat

igår var jag inomhus hela dagen på grund av energilöshet. idag var det strålande väder så jag sminkade på mig mitt finaste ansiktsuttryck stoppade snorkorven (amaya) i barnvagnen och så begav vi oss till gränby centrum (uppsalas populäraste inomhuscentrum) det hela var mycket trevligt ända tills vi kom hem och det stod klart att jag drabbats av en pollenchock i ögat. eller mer exakt i halva ansiktet. jag nös och snorade ut så mycket vätska att jag kanske måste införskaffa vätskeersättning. det har precis börjat lugna ner sig nu men jag är helt utmattad och sönderkliad i ögonen. typiskt att man ska vara gravid under våren. gravid = sänkt imunförsvar
trots mitt tillstånd svängde jag ihop några hallongrottor som jag ska avnjuta till den senaste kim ki duk filmen som johan trollat fram. han trollade även fram en läshörna som heter duga där jag kan sitta med te och bitterfitta. jag läser just nu om bitterfittans resa till paris när sonen bara är tre månader och hur hon fylldes av skuld redan på flygplanet och längtade hem hela tiden. det påminner mig om mina första "egna" resor till sthlm då jag ibland började snyfta redan på väg ner till stationen. under den tiden sov amaya mycket dåligt vilket resulterade i att jag/vi alltid var trötta. på tåget till sthlm somnade jag alltid och vaknade inte förens tåget stannade. från första ölen tills det att jag tog sista bussen hem till uppsala var mina tankar helt uppfyllda av det faktum att jag är en mamma. dessa tankar gjorde att jag alltid kände mig stressad och mest längtade hem. jag var inte alls särskilt närvarande och kunde följaktligen inte njuta av stunden. vid fyratiden var jag hemma och vid sextiden vaknade amaya, då kändes det som en befrielse att få gå upp. att johan alltid uppmanat mig att fara iväg på egna utflykter och mer än hjärna gått upp tidigt med amaya är en självklarhet som inte får så mycket utrymme här då problemet verkar ligga djupare och kanske mest hos mig. det tål att funderas på.