jag och berny

i min jakt efter förklaringar och ökad självförståelse kom det sig att jag gjorde ett antal test för att se om/vilken personlighetsstörning jag lider av. allt pekade åt samma håll. borderline. jag kunde med lätthet kryssa för godkänd mängd symptom. naturligtvis måste jag utredas av en yrkesman men jag har mina aningar. lite skönt vore det att ha en diagnos att svänga sig med. eller inte svänga direkt men nog lättare att få hjälp. om det finns pengar i plånbok ellr komun vill säga. eller så skriver jag bara en bok om det. som berny. det kanske jag skulle göra. vi är inte helt olika hon och jag. vi gillar båda svartvitt och jag hade också en änglaperiod i början av gymnasiet.

the horror

idag efter lämning ska jag träffa min favorithandläggare mats. det ska bli kul. han är så mjuk och fin. vänlig och förestående. men jag har värre saker att oroa mig för. tex det som händer 11.30 på akademiska. the horror!

Tonari no Totoro

mitt i all olycka finns det en sak som glädjer mig. nått som jag bara kunnat drömma om. alla vet ju att min favoritfilm är den om totoro. den kan jag se om och om igen utan att tröttna. nu har det blivigt amaya och wairas favoritfilm också. helt fantastiskt. nu ser dom den för tredje gången på raken. kanske borde jag säga nej men jag kan inte se nån anledning. det är ju en så bra film. klart dom vill se den hela tiden. amaya har också den finaste av sänger. hennes far har målat den som totoro och jag kan tänka mig att hon aldrig vill byta säng. det skulle inte jag göra om jag hade en totorosäng :)
jag tittar på dom i smyg. de sitter som små runda tända ljus. man ser hur ögonen följer figurena på skärmen och de knubbiga små händerna famlar efter popcorn. de kan dialogen utantill och upprepar de som sägs. jag blir varm i mitt skrumpna lilla hjärta.

vind för våg

jag har ju helt struntat i både min och andras bloggar på sistone. dåligt. även facebook har blivit lidande. så dåligt av mig. lägenheten är förvisso mer välstädad än vanligt. vilket är bra förstås.
jag har inte varit den bästa hästen i hagen när det gäller städning, rutiner och så. igår fick jag veta varför. en professorfarbror berättade att personer som dricker mycket alkohol som unga får sin järnbalk om inte förstörd så åtminstone utvecklingsstörd. min stackars frontallob är helt hjälplös. den kan ingenting. är kvar på en 14årings nivå. så himla typiskt. kunde ingen ha sagt nått? eftersom jag har druckit ganska rikliga mängder alkohol från 14års ålder till jag var 23 och blev med bebis antar jag att det är för mycket att räkna med att just jag skulle ha skonats från denna hjärnskada. jag ska berätta för mina barn iaf. med rätt information kommer dom att göra det rätta. dvs frimme frimärksklubb!