Det är bara saker man ser Det är bara saker man vet…

här ser ni saker som skapats i köket under veckan som gått. bröden står jag för. det fina konstverket med magneter svängde amaya ihop i morse innan dagmamman

Inget bling och string

faux bang efter blåst

jag vill ta upp en sak. jag är ensidig. den uppmärksamma läsaren har säkert märkt att alla bilder på mig är från sidan. en speciell sida. den enda sidan. vad döljer sig på den andra kan man undra. inget särskilt faktiskt det är bara det att jag är osymmetrisk och dessutom lite sned efter en gammal käkskada. nåväl det blåser fantastiskt mycket idag. kallt som en isbjörnsnos. jag gick upp extra tidigt imorse bara för att sminka och fixa luggen. nu är allt bortblåst. man ser inte tydligt på bilden men min förut så välputsade faux bang är numera tuffsig. buhu

best dressed chicken in town

knappast. jag har länge varit förtjust i djurmasker. intresset från barnens sida har varit ganska svalt. idag på ikea rabatterades fantastiska masker bla denna fina kyckling. en mössa hör också till. jag investerade även i en drakmask som, precis som jag trodde, passade som en smäck på waira. amaya är en fin kyckling. mycket finare än mig men när jag ville fota henne slet hon av sig och skrek att hon minsann är amaya, ingen kyckling. jag ska göra flera försök under kvällen. pröva överraskningsattack bla.

blue monday

ha ha sjukt lam rubrik. nu tänkte jag att man också ska känna sig tvingad att lyssna på låten medan man förslagsvis läser dagens inlägg



idag har minsann allting gått fel. till att börja med tog jag fel på betydelsen av 25.1. jag min idiot trodde att det betydde socutbetalning men nej. inte då. hoppas att parra kommer imorgon annars vet jag nån som ska få sina fiskar varama. observera hur jag friskt blandar blatteslang och björnligans tugg. jag kallas också genrekamelonten.
utan att gå in närmare på vilka förödande konsekvenser den uteblivna utbetalningen fick kan vi väl bara konstatera att det kommer ge mig merjobb. ogillas.
sen var det BVC för amayas del. synd bara att amaya inte alls var på det humöret. om jag inte visste bättre skulle jag nog säga att hon medvetet och med framgång försökte skämma ut mig. det vägrades, krånglades, surades och pratvägrades. allt när det passade som minst. när jag försökte hävda att hon visst kan kissa på toaletten (det kan hon) sa hon emot. jag försökte också vid upprepade tillfällen dra ut nappen ur munnen på henne men med enbart pinsam stämning som resultat. avslutningsvis berättade amaya att hon haft hål i tänderna som tandläkaren lagat. detta är på inget vis sant. röd i ansiktet hastade jag vidare till helenas gård. väl där kom jag på att blöjorna var kvar hemme. tillbaka för att hämta. för min 6kr tänkte jag handla jäst till bullbak. krav från amaya. idag SKA du baka bulle sa hon imorse. fel jäst köpte jag naturligtvis så det blir frallor istället. sånt gillar väl barn?!
antar att jag återkommer med uppdateringar om brödbak osv. skål!

life without buildings

oj oj snart blir väl pälsen nominerad som årets musikblogg. det skulle inte förvåna mig iaf! tänk er mig på blogg gala, vore det inte spexigt?! jag skulle köra på värsta mad men stilen. nej jag har inte sett en enda minut av den serien men har iaf lyckats uppfatta stilen. ganska så kvicktänkt skulle jag nog säga att jag är.
är på löjligt bra humör då jag äntligen lyckats lösa problemet med filmuppspelning. mina läxor består till ca 30% att se film :)

lördag med barnen

det finns väl ingen som inte är intresserad av vad just vi har gjort idag. tänkte väl det. amaya vaknade oväntat tidigt. oväntat dåligt humör. helt väntat väckte hon waira omgående. waira hade behövt sova minst en timme till. jag med.
film och lek på morgonen. amayas trotsiga surhumör fortsatte. mitt hat mot lotta tilltog för varje DUMMA MAMMA. tror inte att det finns något som jag och barnens far varit mer överens om än det att lotta från bråkmakargatan är en riktig skitunge. ingen aktivitet som jag föreslog passade fröken amaya. till mat ville hon ha godis. bara godis. när jag frågade henne vad hon ville göra tittade hon bara argt. vi gick ut iaf. det var skoj men kallt. mindre skoj för waira som mest låg i snön. när jag inte klarade mer kyla och äntligen skulle få gå in på gränby centrum för värme. ja då brann det naturligtvis. nedrans tänkte jag för mig själv och vände en 30kg tung barnvagn mot nya mål. djurtittning blev det. ko får get och getbarn. en stackars kanin såg vi också. alldeles ensam satt den där och viftade lite på öronen. trist liv.
vi satt lite på isiga trägetter och min begynnande urinvägsinfektion växte sig till ett svårhanterligt monster. var är mina mamelucker i ylle?
sen hem för pannkaksstekning och brödbak. waira sov som en stock trots amayas idoga försök att väcka henne. tillslut så lyckades hon med hjälp av ett par vita klackskor. lika bra det. tvätt om en halvtimme men utan tvättmedel tydligen. hoppas att leopardens fått leverans av småtjyvar. kan tänka mig att pröjsa max en tia för coop xtra.

det svåraste av allt

det är nog att vara förälder. eller det är nog det svåraste jag har gjort iaf. ambitionerna är skyhöga. det finns alltid anledning att klandra sig själv. varenda dag kunde jag ha gjort bättre. samtidigt vill jag inte han något ogjort för då skulle det betyda att barnen vore lita annorlunda. och jag kan inte tänka mig något bättre än hur dom är just nu. att försöka vara närvarande och inte förtäras av diverse orosmoment är grundläggande. lättare sagt än gjort. men jag försöker. sen är jag mycket för det där med aktivitetshets. trots att jag egentligen är emot. om mer pengar hade funnits i hushållet och bil mm hade jag med all säkerhet skjutsat runt dom på olika aktiviteter. babygym från första månaden osv. kanske tur att körkort och bil INTE skymtas i horisonten.
svammligt värre. men mitt halvårslöfte eller hur man ska säga lyder som följer; till början av sommaren ska jag kunna presentera två extremt väluppfostrade, torra, snytna, välvårdade barn. en hälsosam vältränad kropp (min alltså) och kanske viktigast av allt, en c-uppsatts som jag inte behöver skämmas för.
den här terminen har jag verkligen alla möjligheter att lyckas med ovan nämnd c-uppsatts. alla som känner mig vet om min svåra c-uppsatts fobi. om jag klarar detta kommer mitt självförtroende höjas med kanske 100% minst. jag funderar på att göra något om pornografi eller nekrofili. ganska stora områden. iaf det första. ska börja begränsningstänket redan idag.

Om du ser en plånbok eller ny telefon, tjall den tjall den, den som finner den får den om du gittar på klubb och ser en het göt, tjall den tjall den,

är helt överförtjust i svenska texter i allmänhet och svenska hip hop i synnerhet. hela den svenska hip hop kulturen är fantastiskt underhållande.
läs:

ensamheten

ja så här kan det se ut en lördagskväll hemma hos en hare. kl är åtta minuter över ett. en zopiklon mylan har intagits med tre chokladmuffins och ett antal glas pepsi max. ingen alkohol. trots att alkohol har både en avslappnande och uppmuntrande effekt på mig så har jag inte riktigt nån lust. känns inte så kul. inte ensam. jag är en mycket ensam människa. fast jag periodvis i mitt liv omgivet mig med både nära vänner och ytliga bekanta har ensamheten varit påtaglig. en av de sorgligaste men också finaste berättelser jag vet är den om knyttet

jag delar knyttets rädsla och stora ensamhet. knyttet hittar ju senare ett skrutt och får ny livskraft. han upptäcker glädjen i att finnas där för någon annan och han vågar dela sina intressen och upplevelser med skruttet. det är väldigt fint och jag skulle så gärna vilja vara sån. så väldigt gärna. även om det just nu känns ouppnåeligt ska jag tillåta mig själv att ha det som mål. det är bra att ha mål. enligt texten på paket ska jag somna om ca tio minuter. bäst att lägga sig i sängen och vänta. godnatt

i väntan på godot

så här kul har jag på min tjejkväll so far. nu ska färgen sitta kvar i ca 45 minuter sen är det sjöljmomentet. här kommer lite musiktips i väntan på resultat.

jeff & jane hudson - the girl from ipanema



Jeff & Jane Hudson - Los Alamos

min tjejkväll (med mig själv) eller att "ta hand om sig själv"

jag har fått tips om att jag borde "ta hand om mig själv" lite bättre. jag tolkade det som att det faktiskt syns på utsidan hur man mår på insidan. allt med mig är liksom gammalt och visset. trött, blekt och tråkigt. men jag är inte den som ger upp i första taget. inte när det gäller viktiga saker som utseendet iaf. för att göra en lång historia kortare så inhandlade jag två produkter idag.jag sätter allt mitt hopp till dom. mest klagomål brukar jag få för mitt hår. det är läskigt ovårdat och helt vansinnigt oklippt. kanske två år sedan och det är ett sånt slöseri med hårtalang. mitt hår har potential som aldrig får komma fram. jag kan inbilla mig nu men jag är rätt så säker på att jag blivit liknad vid de där läskiga hårtjejerna som är så populära i japanska skräckisar. det tycker jag själv iaf. se här på ett litet exempelnej nu är det hög tid att börja fixa. jag hoppas på att återkomma med bilder på ett friskare mindre läskigt hårsvall.

happy kitty meal

den här eminenta måltiden står nu framdukad och väntar på amaya. det är amayas absoluta favorit(vardags)mat. problemet är att hon tittar på lottafilm och den är inte riktigt slut ännu. amaya ropade från vardagsrummet att jag skulle lägga ut receptet så länge. jag gör det. kan ju hända ett det finns något stackars vegobarn därute som ännu inte har någon favovegomat.

amayas favoritpasta innehåller:

spagetti
kidnybönor (kan varieras)
majs
pesto (antingen vanlig eller med tomat)
gul paprika
röd lök
salt och peppar

man gör som så att man kokar det som ska kokas sen öppnar man burkar och hackar gula och röda saker. sen är det bara att blanda och krydda. fast tvärtom. för att jag som vuxen ska roas behövs parmesan. ganska mycket. det blir bättre då helt enkelt.

svår fråga

en kort fråga. kan man väcka någon som är så gullig?!

pälsen uppfinner

en produkt som jag verkligen saknar på marknaden är nån form av fixeringsspray för ansiktet. jag menar tex när man målar med kol så gör man ju bäst i att spreja pappret med fixering så att kolet inte kladdas ut. då blir ju liksom hela teckningen förstörd. liknande gäller för smink anser jag. man kanske har knepat och knåpat en hel kvart med att måla fina streck i ansiktet. kanske är man inte förmögen och kan betala 300 för en kajalpenna. kanske är HMs kajal mer som kol. vore det då inte fantastiskt att bara spreja hela ansiktet med min nyuppfunna produkt?! garanterat kladdfri. naturligtvis skulle den också stå emot vatten. det kan ju hända att man tittar på en sorglig film eller (som på bilden ovan) känner sig lite het och behöver svalka av sig.

vinterkräksjukan dö. DÖ, I say!

ja vad ska man säga. var ska man börja. vad ska man göra. finns inte så mycket att ta sig till antar jag förutom att bara acceptera vinterkräksjukan som en del av livet och att den precis som många andra företeelser som tex barn, mens, dödsfall, hemtentor, blemmor mm alltid kommer olägligt. ha ha det där med barn blev ju fel. barn kommer alltid lägligt! så skulle det ju var. så tokigt. nåväl, kräksjukan skulle det handla om. den kom till oss i år. det var i torsdags tror jag. jag och waira satt och kollade fejan då jag kom på mig själv med att må lite illa. waira gick steget längre och kaskadkräktes ner sig själv och mig. jag blev så förvånad att jag bara satt där på min stol. förundrad först sen lite bekymrad. waira var lite ledsen och amaya tröstade efter bästa förmåga. resten av kvällen kunde amaya inte sluta skrävla om hur bra hon minsann mådde och förebrådde stackars waira som fortsatte att kasta upp ca en gång i kvarten. hemsk kväll. när waira tre på natten äntligen somnat hörde jag konstiga ljud från amayas rum. även hon hade drabbats. själv var jag på god väg att få en sk sömnbrist med medföljande galenskap. känns som att jag redan berättat allt det här. spolar fram till igår då barnens pappa drabbades. det kom till min vetskap sent igårnatt. 5.30 gick jag upp imorse efter endast tre timmars sömn for till gottsunda för att göra barnen klara för dagmamma. tog waira till bvc. åkte tillbaka till gottsunda för att handla åt den sjuka. åkte hem igen för storstäd/sanering. det är det jag gör just nu. eller just precis nu så skriver jag, lyssnar på hot chip samt steker köttbullar. ett bra tips gällande just kötbullar är att ha minst en deciliter parmesan i. det blir bättre då helt enkelt. det var allt. tack för mig!

älskade kate

en av de finaste musiker jag känner till. hon ligger mig varmt om hjärtat på så många sätt. jag kan så här på rak arm inte komma på något dåligt med henne alls. kvinnan har ju allt! hon kan dansa, sjunga, beröra, underhålla. och hon är het sanslöst bisarr dessutom. helt helt fantastisk! man kan lyssna utan att se eller se utan att höra. det funkar iaf. jag har jättesvårt för människor som inte har ett förhållande till kate. vad ska man prata med dom om liksom. känns bortkastat nästan. nu ska jag inte tjata mer om det utan istället kampanja.

vote kate for president!

eller nått sånt

se här så fin hon är:
titta här så fint hon dansar:


och så bisarr sen:


så här fint skriver hon:

Pray God you can cope.
I stand outside this woman's work,
This woman's world.
Ooh, it's hard on the man,
Now his part is over.
Now starts the craft of the father.

I know you have a little life in you yet.
I know you have a lot of strength left.
I know you have a little life in you yet.
I know you have a lot of strength left.

I should be crying, but I just can't let it show.
I should be hoping, but I can't stop thinking

Of all the things I should've said,
That I never said.
All the things we should've done,
That we never did.
All the things I should've given,
But I didn't.

Oh, darling, make it go,
Make it go away.

Give me these moments back.
Give them back to me.
Give me that little kiss.
Give me your hand.

I know you have a little life in you yet.
I know you have a lot of strength left.
I know you have a little life in you yet.
I know you have a lot of strength left.

I should be crying, but I just can't let it show.
I should be hoping, but I can't stop thinking

Of all the things we should've said,
That were never said.
All the things we should've done,
That we never did.
All the things that you needed from me.
All the things that you wanted for me.
All the things that I should've given,
But I didn't.

Oh, darling, make it go away.
Just make it go away now.



här kommer tre favoriter:

den här är så sjukt bra att jag blir upprörd om någon mot förmodan skulle hävda motsattsen


en video man inte bör missa


ok. bara en till. varsågoda!

trams

pratade med en god vän igår om bloggar i allmänhet och pälsen i synnerhet. minst en gång om året får jag bloggreflekterarperioder. alltså att jag funderar på vad pälsen är, kan bli och framförallt om pälsen är existensberättigad. troligtvis inte som det ser ut nu. en annan god vän och tillika bloggerska har nyligen dödat sin blogg. anledningen skulle vara att den mest innehöll blaj och att det fanns andra som blajade bättre. jag kommer sakna bloggen i fråga. jag vill inte läsa andras blaj utan just hennes. så det var trist. men livet går vidare. det känns som en bra ide att börja fundera på vad jag ska skriva om egentligen. vad pälsen ska innehålla. men sånt tänk gör mig också nervös. jag får prestationsångest. jag är ju faktiskt ingen skribent. inte alls. så istället för att få panik och dräpa pälsen så avaktar jag lite. fortsätter med tramsandet. jag tror tom att jag ska lägga upp en sån fin tramsbild. ja det gör jag.

pälsens musikskola: jonathan richman

snackis

jag la upp den översta av dessa två bilder på facebook igår. det blev lite av en snackis faktiskt. nog den bild som fått flest kommentarer. av mina bilder alltså. något som också har diskuterats är hurvida det är amaya på bilden. förslag om att det är waira som syns har florerat. jag kan hålla med om att hon ser betydligt mindre/yngre ut än vad hon är men som ni ser så är det amaya och ingen anna. på väg till skolan klädd i ganska så stora skor, axelväska och "randaluva" eftersom ingen "randatröja" eller "randabyxa" fanns rena så struntade hon helt enkelt i dom plaggen. inte så viktigt egentligen. i vagnen ligger tre nappar. det tråkiga i kråksången är att när hon kom fram till skolan var den stängd.

tråkbloggen

önskar att jag kunde berätta nått roligt. att något hände. något utöver det vanliga. inte för att jag är missnöjd med mitt liv. inte alls. men jag tror att de flesta människor behöver något skoj att se fram emot när vardagen känns långtråkig. jag vet minst en som skulle flika in att om man bör lära sig att leva i och uppskatta nuet istället för att leva i framtidens planer. kan nog stämma men jag gillar att ha det så. alltså jag gillar att se fram emot saker. inte att jag bara går och väntar alltså. inte så.
jag skulle vilja resa bla. jag har alltid uppskattat att resa. gärna själv. några av mina bästa minnen (levainuetminnen) är från såna resor. bussresan från london till brighton var fantastisk. kostade ca 30 kr med megabus (känd för sina hashrökande chaufförer) det var mitt i natten och jag var i princip ensam på bussen. vi åkte genom flera nedgångna små städer. alla helt öde. är det nånting jag tycker är vackert så är det engelska halvrisiga städer. brighton är en stad vid havet och precis så romantisk som man kan tänka sig. inte helt olik nice faktiskt. jag bodde för 100kr natten på ett vandrarhem som sett bättre dagar. jag drack öl i baren och utmanade mig själv att göra läskiga saker. en superläskig sak är att gå ut på en pir mitt i natten. eftersom det längst ut på piren fanns ett övergivet tivoli med en sån där klassisk karusell blev det superduperläskigt. men jag gjorde det iaf.
ett annat fint reseminne är från madrid. med hjälp av en i staden välbevandrad vän hittade vi inhyst i ett parkeringshus en kinakrog så genuin att det nästan var läskigt. personalen pratade mest nån typ av kinesiska och pyttelite spanska. jag kan inget av dessa språk så det var tur att vi fick hjälp. maten var sjukt god och lika billig.
det dröjer nog tills jag får resa igen. om jag inte blir rik snart förstås. kanske om jag investerar månadens sista slant (60kr) i en trisslott. vad tycks?

sjuk outfit

amaya har inte kräkts sen igårnatt. fina fisken förvisso men frisk skulle jag inte påstå att någon är ännu. som brukligt på tredje dag en av sjukdom har samtliga ledsnat på sitt sjukdomstillstånd och övriga familjemedlemmar. humöret pendlar i takt med energin.
man gör vad man kan för att stå ut. i wairas fall innebär det att kleta smör i håret, hälla ut spagettisar på golvet samt gnälla med hög röst. amaya som nog är sjukast av oss tre orkar bara sitta i soffan och titta på tv. det var kris nyss då simpsons helt abrupt tog slut. bullerbyn på barnkanalen återställde lugnet. själv tog jag min sista energi och använde den till sminkning och påsättning av kläder. dagens humör fick bestämma klädsel så det blev burzum t-shirt. en favorit faktiskt. jag bjuder även på video som hör till tröjan.

straffet

jag funderade ett tag över lämplig rubrik. ville beskriva hur det känns. det känns som ett straff. helt klart. för vad vet jag inte men säkert finns det något som jag behöver straffas för. vad barnen har gjort det vet jag inte. iofs höll amaya stånd i ca 40 minuter igår hos dagmamman om att hon INTE under några omständigheter tänkte ha på sig några vantar. jag gav mig inte för jag vet hur det blir. efter ca en sekund blir hon kall och då ska jag ta av mina vantar och pula på en helt ohjälpsam amaya hennes vantar. resultatet blir stelfrusna händer för min del. nåväl, min poäng är att även om hon var/är en illbatting så förtjänar hon inte magsjuka. jag blir alltid så ledsen av att se henne sjuk. hon blir sig så olik. ynklig och trött. vill bara vila. inte äta. hon försöker också hela tiden förstå vad hon har gjort fel. hon kommer med förslag som att det beror på att hon ätit för många kakor, för stark mat, för mycket mat mm. stackars barn.
jag tycker också lite synd om mig själv. mina finaste indiesoldater debuterar bakom skivspelaren idag och jag kan inte vara där. det suger verkligen.

perfect day

man kan ju alltid hoppas. igår var inte så skoj. 2.5 på en skala från 1 till 10. det som kan tänkas dra ner poängen för idag är helt klart de 20 minusgraderna som är ute. och så min huvudverk (slut på treo) men nu till det roliga! vi ska på eftermiddagen få hälsa på hemma hos tilda för första gången. eller alltså vi har ju varit hemma hos tilda förut men inte sen hon och hennes föräldrar flyttat. nu bor dom ganska nära. vi ska nog ta bussen iaf. igår på vägen hem från dagmamman blev båda barnen röda och kalla. amaya blev så ledsen att hon började ropa efter pappa. att han skulle komma med ett tredje par vantar. idag ska jag linda in dom i filtar. som två kåldolmar ska dom fraktas till bussen. jag ska försöka ta lite bilder från vår lekträff. återkommer med uppdateringar!

varning

osäkerheten, självföraktet, självhatet, självdestruktiviteten. min allra starkaste drivkraft. min livslåga. min bästa vän. min enda vän. ironin, sarkasmen, narcissismen. ensamheten. hatet, ilskan, frustrationen. mina följeslagare sen barnaben. rädslan. min oresonliga oövervinnliga skräck inför allt vad intimitet, närhet, kärlek, ömhet mm kan tänkas heta. det äter upp mig. jag är som ett svart hål. ge inget till mig. jag kommer förmodligen aldrig att kunna ge något tillbaka.

I got a dealer in Tokyo I got a rep in Paris I got a agent in Colone Shit i got a gallery in New York!

nejdå och jag är inte särskilt lik karen O. även om jag naturligtvis smälte en sen kväll på metropolis då en flicka sa just så till mig. vi blev senare vänner.
det här är bara ett uppmärksamhetsavledande inlägg. egentligen borde jag ju författa en årskrönika och även en förteckning över de 100 bästa låtarna som gjorts under 00-talet. jag har god lust att göra det bara för att det är ett så extremt onödigt stort projekt som verkligen ingen tjänar på. som ingen orkar traggla sig igenom. dessutom har jag med all säkerhet ingenting nytt spännande att komma med. nästa spännande skeninlägg kommer nog att handla om mina nyårslöften. håll i er (eller nån annan) så spännande det kommer att bli!