vinterkräksjukan dö. DÖ, I say!

ja vad ska man säga. var ska man börja. vad ska man göra. finns inte så mycket att ta sig till antar jag förutom att bara acceptera vinterkräksjukan som en del av livet och att den precis som många andra företeelser som tex barn, mens, dödsfall, hemtentor, blemmor mm alltid kommer olägligt. ha ha det där med barn blev ju fel. barn kommer alltid lägligt! så skulle det ju var. så tokigt. nåväl, kräksjukan skulle det handla om. den kom till oss i år. det var i torsdags tror jag. jag och waira satt och kollade fejan då jag kom på mig själv med att må lite illa. waira gick steget längre och kaskadkräktes ner sig själv och mig. jag blev så förvånad att jag bara satt där på min stol. förundrad först sen lite bekymrad. waira var lite ledsen och amaya tröstade efter bästa förmåga. resten av kvällen kunde amaya inte sluta skrävla om hur bra hon minsann mådde och förebrådde stackars waira som fortsatte att kasta upp ca en gång i kvarten. hemsk kväll. när waira tre på natten äntligen somnat hörde jag konstiga ljud från amayas rum. även hon hade drabbats. själv var jag på god väg att få en sk sömnbrist med medföljande galenskap. känns som att jag redan berättat allt det här. spolar fram till igår då barnens pappa drabbades. det kom till min vetskap sent igårnatt. 5.30 gick jag upp imorse efter endast tre timmars sömn for till gottsunda för att göra barnen klara för dagmamma. tog waira till bvc. åkte tillbaka till gottsunda för att handla åt den sjuka. åkte hem igen för storstäd/sanering. det är det jag gör just nu. eller just precis nu så skriver jag, lyssnar på hot chip samt steker köttbullar. ett bra tips gällande just kötbullar är att ha minst en deciliter parmesan i. det blir bättre då helt enkelt. det var allt. tack för mig!