ensamheten

ja så här kan det se ut en lördagskväll hemma hos en hare. kl är åtta minuter över ett. en zopiklon mylan har intagits med tre chokladmuffins och ett antal glas pepsi max. ingen alkohol. trots att alkohol har både en avslappnande och uppmuntrande effekt på mig så har jag inte riktigt nån lust. känns inte så kul. inte ensam. jag är en mycket ensam människa. fast jag periodvis i mitt liv omgivet mig med både nära vänner och ytliga bekanta har ensamheten varit påtaglig. en av de sorgligaste men också finaste berättelser jag vet är den om knyttet

jag delar knyttets rädsla och stora ensamhet. knyttet hittar ju senare ett skrutt och får ny livskraft. han upptäcker glädjen i att finnas där för någon annan och han vågar dela sina intressen och upplevelser med skruttet. det är väldigt fint och jag skulle så gärna vilja vara sån. så väldigt gärna. även om det just nu känns ouppnåeligt ska jag tillåta mig själv att ha det som mål. det är bra att ha mål. enligt texten på paket ska jag somna om ca tio minuter. bäst att lägga sig i sängen och vänta. godnatt