det svåraste av allt

det är nog att vara förälder. eller det är nog det svåraste jag har gjort iaf. ambitionerna är skyhöga. det finns alltid anledning att klandra sig själv. varenda dag kunde jag ha gjort bättre. samtidigt vill jag inte han något ogjort för då skulle det betyda att barnen vore lita annorlunda. och jag kan inte tänka mig något bättre än hur dom är just nu. att försöka vara närvarande och inte förtäras av diverse orosmoment är grundläggande. lättare sagt än gjort. men jag försöker. sen är jag mycket för det där med aktivitetshets. trots att jag egentligen är emot. om mer pengar hade funnits i hushållet och bil mm hade jag med all säkerhet skjutsat runt dom på olika aktiviteter. babygym från första månaden osv. kanske tur att körkort och bil INTE skymtas i horisonten.
svammligt värre. men mitt halvårslöfte eller hur man ska säga lyder som följer; till början av sommaren ska jag kunna presentera två extremt väluppfostrade, torra, snytna, välvårdade barn. en hälsosam vältränad kropp (min alltså) och kanske viktigast av allt, en c-uppsatts som jag inte behöver skämmas för.
den här terminen har jag verkligen alla möjligheter att lyckas med ovan nämnd c-uppsatts. alla som känner mig vet om min svåra c-uppsatts fobi. om jag klarar detta kommer mitt självförtroende höjas med kanske 100% minst. jag funderar på att göra något om pornografi eller nekrofili. ganska stora områden. iaf det första. ska börja begränsningstänket redan idag.