ordens innebörd

många saker och ting går inte att uttrycka med språk. språket har sina brister. detta vet jag. även inlevelseförmågan är begränsad. hos mig är den det. både innan och efter jag fick många egna barn har jag ryckt på axlarna åt föräldrar som berättar att deras barn "inte sover". hur illa kan det vara, tänkte jag. eller, förstår dom inte att det är en övergående period. eller, ta en treo för tusan och prata om något mer intressant. vi har haft tur. nu har amayas sömnproblem varat i mer en en vecka. jag har svårt att förstå tid och andra saker. jag kan inte prioritera eller tänka långsiktigt. sömnterrorn börjar sätta sina spår. mina käkar är illa ute. igår fick dom vila hela natten. johan skötte snacket. trots det känns "plopp ut käken" läskigare än vanligt och ont gör det. jag missar i skolan. idag ska vi till sjukhuset igen med amaya för att se om hon fortfarande har öronproblem eller vad det kan vara. hoppas hoppas att det är något konkret som går att lösa.

premiärdagar

idag börjar "premiärdagarna" på gränby centrum. jag önskar att jag ägde en miljon och bara kunde svepas med av kommersialismens vindar. jag älskar erbjudanden och vem som helst kan förstå hur många erbjudanden jag kommer missa under dessa dagar. ta två för ett pris. nedsatt pris. passa på erbjudanden. jag står inte ut! igår la jag undan en pepparkaksdräkt till waira. hon behöver inte se ut som en pepparkaka. vi har egentligen inte råd. men jag vill.

oviktigt om vikten

det har ryktats om att jag och waira skulle väga ungefär lika mycket. det är inte sant. waira väger 9780 och jag väger 48.2. som lägst vägde jag 47.8 det var för några dagar och lika många godispåsar sedan. jag tänker mig att 46 är en bra startvikt inför julens frosseri. hur jag ska nå dit är okännt. känner mig lite stressad då sjukdom hindrar mig från fysisk aktivitet. kanske att jag skulle haka på wairas grötdiet.

ur fokus

ibland så tänker jag att det vore kul att skriva hur våra dagar ser ut på riktigt. hur det kan vara när man har två små barn. jag vet inte varför egentligen. kanske för att när man läser eller hör om andra som har småbarn och allt dom tar sig för och hur god anda dom har misstänker jag att det förekommer visst ljug. eller så är vi ovanligt trötta och tråkiga föräldrar. men så brukar jag tänka på linda skugges stränga ord angående lata och/eller oammande föräldrar. hon säger att man ska skärpa sig och få ordning på sina prioriteringar. hon säger även att man bör äta mycket köttfärs. jag vet inte vad som är rätt. man måste sålla bland all info. blir trött på mig själv och allt tjat. det är inte ens synd om mig. fast å andra sidan får man väl tycka lite synd om sig själv när man är sjuk. eller?! jag behöver iaf. skärpa mig på flera områden. studier och kost är två. varför äta nyttigt i flera månader och nästan nå sin ideealvikt för att sedan gå upp allt igen genom att äta tröstgodsaker. värdelöst. studierna hoppas jag kunna ta tag i snart. blir nog bra det här och snart är det jul. och annat kul. amaya fyller två hela år. firas med mysigt släktkalas skulle jag tro. och lussebullar bör bakas och pepparkakshus och glögg. så mycket skoj att det knappt går att föreställa sig.

återblick

vi har varit hemskt sjuka mycket länge. det ena värre än det andra. waira kom lindrigast undan men så led hon av blodiga eksemkinder å andra sidan. när jag ser tillbaks på den närmsta förflutna tiden minns jag bara en rolig sak. när vi var hos barnens farmor åkte leklådan fram (en låda med många leksaker. däri fanns bla en rosa glad gris. waira, sa amaya och pekade. och visst var det likt waira på många vis. jag skrattar när jag tänker på den händelsen. annars finns det inte så hemskt mycket att skratta åt nu förtiden. iofs skrattade jag åt johan glans - dvdn igår. nej, nu blir det för långrandigt. hejdå.

höstblåsor

stackars stackars amaya har fått höstblåsor. på händer och fötter. de har nästan försvunnit men igår fick hon hög feber som man skulle kunna koppla ihop med blåsorna. eller så är det influensa eller nån annan hemsk sjukdom. hon var mycket ynklig. grät och gnällde. hennes föräldrar (som har missat alla chanser till "årets föräldrar" priset) tyckte att hon gärna kunde sluta fjanta sig för att dom hade "viktigare" saker att prata/bråka om. febern togs inte fören kl 12 på natten. jag förstår inte hur man då och då lyckas glömma vilka ens prioriteringar borde vara. måste vara. att barnen alltid kommer först, det vet jag ju. men det svåra är att lista ut hur dom ska få det så bra som möjligt. som tur är tror jag att jag är nånting på spåret!

VARNING!

nu ska jag berätta hur det kan gå om man faller för frestelser. man kanske tex har varit gravid två jular i sträck och därför missat pepparkaka med ädelost. så kanske man ser ett specialerbjudande i affären. jättemånga pepparkakor till ett fördelaktigt pris. man köper två lådor. sen kanske man glad i hågen beger sig till willys och inhandlar ädelost av tvivelaktig kvalitet. man hoppar över middagen två dagar i sträck. av ekonomiska och platsmässiga själ. man äter sjukt många pepparkakor med det aktuella pålägget. sen får man leva med skamen och en kraftig magverk i flera dagar. gör inte som jag.

en kär gammal vän

jag är så hemskt trött på att ha penngaoro. det vore så praktiskt att slippa den oönskade förföljaren. jag kommer aldrig få så mycket pengar att jag kan känna mig helt säker och därför skulle en mer avslappnad attityd vara av godo. ingen tjänar (pengar) på oro. men om någon känner till ett forskningsprojekt där man vill testa något på en liten indianmamma så låt mig veta!

spår av amaya

då och då hittar man i lägenheten diverse underligheter som pekar på att amaya varit framme. de flesta hyss hinner man ju se men ibland är hon framme med ett kladdigt finger och innan man vet ordet av så har någonting inträffat. nu skulle jag logga in på min bank och då stod det FAIL på dosan. någon har slagit in fel kod. jag gissar på amaya.

prettobloggen?

jag har nyligen kommit underfund med det som alla redan visste. att förändringar bara kan komma från en själv. lite förändringar tycker jag behövs och därför ska jag ändra lite på mig själv. jag har inte bestämt vilken inriktning den här bloggen ska få. ett tag tänkte jag att den skulle handla om olika fettsnåla maträtter (kanske inte så kul) kanske kan man få följa mig på min resa mot lycka. eller så fortsätter jag bara att skriva om vardagliga saker. jag har levt i exil ett tag. hälsat på mina vänner i sthlm. vi fick vara med om så mycket trevligt och nyttigt så det kommer aldrig gå att beskriva. sannerligen ett välgörande äventyr. nu har jag tyvärr drabbats av någon slags vintertrötthet. nu måste jag hasta till dagmamman och släppa av amaya för lek. uppdateringar kommer.

plötsligt händer det

varje morgon när amaya vaknar brukar jag föreslå att hon ska vila lite mera. nehe säger hon då. bäst att prova iaf tänker jag. det blir skrik och slagsmål. den första delen av dagen börjas med nedåtmun. bara majs kan fixa det tillståndet. idag var det annorlunda. när jag frågade dem vanliga frågan sa amaya. ja, vila! nu blommar löken tänkte jag, bäst att ta chansen. det lyckades och hon sov till åtta. waira sover fortfarande. det är som ett lyckligt skämt. ikväll ska jag på kalas och det ska bli dundrans trevligt.