det gick sönder lite!

jag och amaya såg slutet av sjukhuset igår medans hon intog sin fullkornsvälling. det var en förlossning och en sköterska pratade om att det kändes lite konstigt att börja ett pass med att sy ihop mamman men att det inte hör till ovanligheterna. man såg hur mamman grimarserade när hon blev ihopsydd fast det bara var en "vanlig" trasighet. jag har nog en trasig-i-underlivet fobi för jag får alltid panik och svettning samt ibland gråtattack när jag ser eller hör om skador i någons underliv. jag får en stark kännsla av hopplöshet och melankoli. särskillt när det pratas om det som om det vore naturligt. jag vet inte om människor med tex sprutfobi blir ledsna av att se andra få sprutor, troligtvis så blir dom det. jag är inte rädd för andra trasigheter på kroppen, bara i underlivet.
detta ska jag berätta för en doktor ganska snart. hoppas att han eller hon begriper att jag bör få ett snitt. hoppas hoppas.
amaya gjorde sitt första riktiga bus igår. under några obevakade minuter klättrade hon upp i soffan och med hjälp av ett bord lyckades hon nå johans små chilifrön som ännu inte kommit upp. hon släpade iväg sitt byte och han äta okända mängder jord innan vi hittade henne i hallen med jord kring munnen och på handen.
ikväll kommer jenny och hälsar på och det ska bli mycket trevligd då det var länge sedan vi sågs. amaya som har utvecklat en blyghet på sistone får jag förbereda genom att kanske visa bilder på jenny och prata mycket om henne.