idag har jag varit på akademiskas specialmödrarvård och träffat en doktor. det var ett kort men givande möte. doktorn var en allvarlig kvinna som gnuggade sig lite bekymrat över näsan med jämna mellanrum och tog sin uppgift att informera mig om eventuella risker med kejsarsnitt på allvar. det är bra, man ska inte undanhålla viktig info. trots att hon lockade med snaskiga "prova på" erbjudanden sa jag "tack, men nej tack". hennes sista övertalningsförsök bestod i att berätta att jag kunde få nån slags skada på tarmen. då log jag på insidan och tänkte på vad som brukar hända med tarmen under en vaginal förlossning. nöjd med min insats och över att ha turen på min sida skuttade jag ner på stan med en liten informationsfolder om kejsarsnitt. 5.6 ska barnet komma. tänk så livet det ska bli. då har jag fått fem till påsar järn och kommer att vara i superform. det som kommer att bli annorlunda mot förra gången är väl att johan inte ska stanna med mig på sjukhuset. han måste ju vara med amaya och berätta för henne vem barnet som kommit är så hon inte får en chock. när amaya precis hade kommit och jag låg kvar på sjukhuset minns jag att det kändes jobbigt att vara så beroende av andras hjälp. jag är inte van vid att inte kunna göra saker själv. när jag hade fått morfin och blev förvirrad tänkte jag mycket på att amaya och johan skulle smita iväg från akademiska och leva ett lyckligt liv utan mig. jag vaknade svettig och blev så glad när dom låg kvar i sängen utan minsta tecken på rymmningsbenägenhet. nu kommer jag att ligga helt själv på rummet och våndas. inte värt att tänka på. det är inte förenligt med den positiva stilen. jätteskönt känns det med bestämt datum och att jag faktisk får snitt. jag ska be dom göra ett nytt ärr för det känns läskigt om dom skulle skära i det gamla. på stan tittade jag in genom fönstret till polarn och pyret. där hängde en jättefin t-shirt body i ministrl. den var vit med röda kanter och mönstret var fluffiga lamm i rött och blått. den önskar sig det nya barnet. det är jag helt säker på.
fredag 18 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Amaya och jag tänker inte dra om du och det nya barnet inte drar.
det nya barnet kan inte gå och jag kommer också vara rellativt sladdrig i benen :) men vi har inte några planer på flykt alls. jag menade bara att jag tycker att det är tråkigt att vi inte kan vara tillsammans alla fyra på sjukhuset. jag kommer nog att gråta lite när du måste åka hem.
Jag tycker också att det borde premieras att familjen får komma samman under förlossningen och dagarna efter. Iallafall kanske två eller tre? Utan att det kostar över 2000:-?
grattis till kejsarsnittet! vad skönt att veta. åh jag vill också! du får ge mig några tips på hur man får till det, jag ska till akademiska på måndag kl 9..
fast vad sent de la det, bebisen skulle väl komma 13:e. och vad knäppt att man inte får ha med sig amaya i det där rummet med johan. hon kanske inte skulle gillat det. då är det inte långt kvar nu, vad roligt.
Om du vill kanske jag kan få vara med dig lite på sjukhuset och torka tårarna. Jag är ledig då.
så snällt av dig! det är jättetråkigt på sjukhuset så alla som inte måste borde få slippa. jag satsar på att komma hem snabbt istället. då kan du gärna få komma förbi med en kaka eller dylikt. då blir jag glad :)
Skicka en kommentar