flytta eller bo kvar samt andra funderingar kring livet som det ser ut just nu

den senaste tiden har vi funderat en hel del på att bryta upp från vår nuvarande boplats. vart vi sedan skulle bosätta oss står inte helt klart men populära alternativ är gottsunda och fruängen. det är hyreslägenhet som gäller. meningen med flytten skulle vara att få loss pengar som faktiskt är mina och för tillfället sitter fast i bostadsrätten. det rör sig om hundratusen. den som följt vår vardag vet att vi är i behov av en hundratusenkronorssedel. vi skulle dessutom gärna vilja bo i sthlm, helst i samma hus som jenny. fast inte i lägenheten brevid för då skulle hon aldrig få sova. petter får gärna flytta in där också. vi vill inte gärna bo i gottsunda men det är bara där vi kan få lägenhet här i uppsala och det vore förstås kul att bo på samma väg som peter och anna (vi har sökt en lägenhet på samma gata) en nackdel med att norpa åt sig dess kosingar redan nu är att då finns dom inte kvar sedan som ev. handpenning till tjusigare boende på tex luthagsesplanaden eller kungsholmen. ytterligare en sak på minussidan är att om vi säljer nu blir det med lite förlust då det kommer stå "i behov av renovering" i annonsen. både tvätt och diskmaskinen håller på att ge upp och spisen har bara tre fungerande plattor samt saknar en ungslucka. om vi bor kvar här riskerar vi att få hundkiss i huvudet när vi är ute på balkongen och även att dö av fattigdomstristess. jag ser själv hur dessa problem i allra högsta grad liknar vit medelklassproblematik/gnäll. tro inget annat. tursamt är det att luften är fri och jag tillåts mala på om dessa bagateller i all evighet. jag vet ej så mycket om hur resten av sverige har det ekonomiskt men att vara fyra och leva på ca 12000 i månaden borde ju räknas som lite fattigt iaf.
sen var det frågan om vi bör fortsätta våra liv i uppsala eller flytta till huvudstaden. vi känner att vi vuxit fast i uppsala fast sanningen är den att vi vuxit fast i våran lägenhet och i apati. som så många gånger förr söker vi den snabba lösningen på vårat asociala beteende och tänker att i sthlm kommer vi få en nystart. vi kommer bli mer utåtriktade, framgångsrika och kanske få nya småbarnsföräldervänner. självklart blir det inte så. vi kommer alltid att sitta instängda i en, geografiskt, ganska liten värld och samla damm. tills vi lyckas åstadkomma en riktig förändring och när det sker spelar det ingen roll vart vi bor eller vad vi pluggar.
detta kan jag fundera på hur länge som helst, särskilt en kväll som denna då johan är ledsen av nikotinabstinens och jag själv är helt utpumpad samt har ångest inför morgondagens storstäd. när jag blir rik ska jag skaffa vit städhjälp. jag vet inge jag avskyr så mycket som att städa. jag hatar allting runtomkring, alla produkter, kylan från vädringen och den så kallade "sköna" känslan efteråt. jag har iaf hämtat ut fem järnsprutor idag. det kostade ca 900 och jag behöver några till. hoppas det är värt. nu blir det paranoid park.