en så pretentiös rubrik har jag inga som helst planer på att följa upp i inlägget. tänkte bara informera om att jag är så intill döden trött på att pussla. det är så många bitar som ska passa ihop för att allt ska fungera tillfredsställande. alltid väntar man på något eller någon. min pappa brann för att få mig att förstå att ekonomiskt oberoende är det man bör sträva efter för att på så vis uppnå frihet. han talade mycket om detta och tog ibland både sig själv och mamma som exempel. mamma var alltså ett exempel på en som ej var ekonomiskt oberoende och han själv exempel på en som var det. jag fick följa med till båda deras jobb. mammas dagis och pappas gubbkontor. mammas dagis var roligare för där fick man leka i kuddrummet och ibland delades det ut glasspinnar. när jag var 16-17 år jobbade jag på pappas jobb men fick inte blodad tand. gubbarna var tjocka och åt hjärtmedicin och i fikarummet hängde bilder på halvnakna tanter. pappas strävan efter frihet och balans i livet delar jag men vi är kanske inte exakt överens om hur man bör gå till väga och vilket pris man kan tänka sig att betala. när jag tänker efter är vi kanske det nu. i vilket fall vet jag nu att jag önskar mig ekonomisk balans, alltså att det går runt utan att man måste vända på varje slant och aldrig riktigt kunna unna sig själv eller andra något. jag har inget begär till det min familj kunde erbjuda rent materiellt. dels för att det inte är de sakerna som har varit avgörande i hur min barndom varit men också för att jag inte heller hade valt detsamma som mina föräldrar valde att investera i. jag vill bara ha ett ekonomiskt lugn. ett jobb som jag klarar av att gå till och där jag slipper arbetsskador. jag vill heller inte behöva äta min lunchlåda inne i ett förråd. dvs. antingen får det vara "normala" människor på arbetsplatsen eller så kör jag min likbil själv så att säga. det är inte så höga krav. det borde gå att ordna. om mina barn får för sig att de vill skaffa barn innan de och deras partner valt yrke skulle jag inte avråda men jag skulle berätta om de nackdelar vi upplevt. det finns säkert fördelar med att båda föräldrarna pluggar eller är sysslolösa men det är svårt för oss att se då vi inte har något att jämföra med. nu ska jag ej fundera mer över detta ikväll utan istället blanda till en närande bärsmoothie innan filmen börjar.
onsdag 26 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, något måste man göra i alla fall. Antingen sänka sina krav och hitta lycka i att leka med kottar etc eller ge efter för viljan att ha lite vardagslyx. Jag vet vad jag skall göra i alla fall. Läsa Matte C. Men varför vet jag inte riktigt.
det är bra att vi är överens om att man måste göra något. det kan verka fjuttigt men många bestämmer sig ju för att gå ner sig i något träsk. dock inte vi. du ska läsa matte c för att du ska läsa systemvetenskap, hade du glömt det?
Men det är inte säkert att jag ska göra det till hösten. Men det är ju bra tills senare isåfall. Dessutom får vi lite pengar!
det är lustigt att man blir så glad för att man får låna pengar till en extremt oförmånlig ränta. eller för att man får sälja sin egen sista fond med en liten vinst som man får skatta stort för. man blir glad för att man är ödmjuk och njuter av att ge till andra.
pussla med pengar vet jag vad det är, och det är verkligen fruktanssvärt. vi går alltid på 3 affärer när vi ska handla för alla tre har olika extrapriser.
jag förstår frigheten med att vara ekonomiskt oberoende, men är inte beredd att göra vad som krävs, om vi inte vinner en massa miljoner såklart, det skulle vara trevligt.
men jobba jämt och vara borta från familjen skriver jag inte under på.
istället hade jag tänkt få ett välbetalt jobb och jobba där typ 60 % så man klarar sig på det.
jag tror ändå på nåt sätt att det är bättre att få barn nu, trots att man är luspank, än senare. nu har man ju all tid i världen att se barnen växa upp och umgås med dem, sen blir det nog ett pussel med att försöka träffa dem, och skaffa sig KVALITETSTID!! som det så fint heter..
Skicka en kommentar