jag har gått för långt

jag är sjuk, kanske feber. som i så många andra fall så påverkas min syn kraftigt av de tillstånd jag befinner mig i. nu med den eventuella febern ser jag allt med ett kycklinggult filter. jag känner mig förvirrad, ledsen men också tacksam.
i min feberyra har jag gått över gränsen i minst två fall. det är inte så allvarligt men det bör ändå delas ut kännbara straff. det handlar om girighet och snokeri. jag hettsade min svärmor att läsa ut en bok bara för att jag ville lägga vantarna på den. själv hatar jag att bli stressad, särskilt när jag gör något trevligt tex. äter eller läser en bok. snokeriet kan jag inte avslöja något om men det jag skäms över är att jag slentriansnokade och fick veta något tråkigt som jag inte har med att göra. vet ej vad straffet blir. kanske ska jag baka en anonym tårta, det är alltid uppskattat.
nog om det, imorgon är det en sån där kvinnodag. egentligen tycker jag att det är fånigt med en särskild "kvinnodag" det liksom befäster tanken på kvinnor som en särart (är för sjuk för att utveckla resonemanget) jag har dock en 70-talsaktig kvinnokampssida som gärna bakar tårtor med kvinnokampstecken och broderar samma symbol med korsstygn. mina känslor inför morgondagen är alltså delade. när jag var yngre gick jag alltid i det allmänna demonstrationståget men tröttnade då jag har outvecklad vadmuskelatur och kände mig utanför i momentet där man ska hoppa för att bevisa att man ej är moderat. hade jag varit mindre tjock skulle en tårta med kvinnotecknet på kunnat vara ett alternativ. kanske håller jag bara ett specialanpasat miniföredrag för amaya om en betydelsefull kvinna. eller så övar vi självförsvar. jag återkommer i morgon med info om vilken aktivitet det blev.