torsdag 31 januari 2008

plastic nancy

som vanligt vaknade jag i ottan efter ca fem timmars sömn, trött och täppt med sprängverk i ena örat samt kramp i vaden. googlade lite men var vid flera tillfällen tvingad att lägga ned huvudet vid tangentbordet och på så vis undvika psykos eller annat ofördelaktigt tillstånd. efter tre veckors sjukdom med mycket lite sömn som följd känns psykos nästan lockande. dock blir det inget av med det, jag provade att ta treo och för ovanlighetens skull fungerade det ganska bra. johan och amaya vaknade och båda var som vanligt oemotståndligt charmiga, inte ens jag kunde vara depprimerad då.
amaya och jag har även varit på bvc och fått vaccin (amaya alltså) trots att jag inte kan förklara varför känner jag mig märkligt stolt över att hon är lika duktig som sin mamma när det gäller sprutor. hon verkar precis som sin mor ha mycket hög smärttröskel och är orädd till sin natur. i vilket fall gick det jättebra och det är jag glad för. barnmorskan sa även att hon såg så fin och välskött ut att någon vägning inte var nödvändig! hon är som sagt ett mycket fint barnexemplar.
nog om barnskryt. på väg till bvc sjöng jag lite för mig själv, det händer inte ofta men när det händer är det nästan alltid en love-trudelutt från forever changes eftersom det nog är den skiva jag lyssnat mest på (ska inte misstolkas som att forever changes är min favoritskiva, det har bara blivit så) när jag skulle sjunga lite från andra versen på "the daily planet" slog det mig att jag nog misstolkat texten nedan:

for a laugh there's Plastic Nancy
she's real fancy with her children
they'll go far, she
buys them toys to
keep in practice
waiting on the war

de flesta känner ju till att jag, trots min englandsvistelse, är mycket dålig på språket i fråga så att jag aldrig riktigt hört vad som sjungits är inte så underligt. jag har fantiserat mycket om denna plastic nancy och tänkt mig en piffig mamma klädd i 60-talsplastig klädsel (därav namnet) barnen har likadana kläder och de flanerar dagligen på stadens gator och ser tjusiga ut. jag tänkte att jag skulle bli precis en sådan mamma. nu misstänker jag som sagt att jag missuppfattat det hela. tanken på att plastic nancy skulle vara någon slags byfåne gör mig lite ledsen.

4 kommentarer:

anna sa...

jag tycker det låter som om du ska vara mycket stolt över amaya!
jag tål också hur mycket som helst nästan, iaf vad gäller sprutor, jag har nog lämnat 10 liter allt som allt till olika undersökningar. undrar om min bebis blir lika modig som din.
jenny måste de sticka i fingarna, hennes bebis kommer inte tåla sprutor heller :)

absolutebeginner sa...

Ni är så duktiga Teresa och Amaya. Själv är jag inte så bra på att se när dom sticker någon av er. Jag minns när dom satte en venkateter på Amaya när hon var ungefär 3 veckor, då började det snurra ordentligt i mitt huvud och jag var tvungen att sitta ner. Jag har inte velat säga det, men jag blir lite yr när dom sticker dig på BVC också, Teresa. Jag blir inte så rädd när jag själv skall stickas. Bara lite. Jag har också hört att blodfobi är den enda fobin som man kan svimma av. Därför är jag lite orolig, trots att jag inte har någon blodfobi (eller kanske att jag har lyckats skapa en?!) Jag borde läggas in på institution så att ni får leva i lugn och ro.

Teresa Maria sa...

om man kan få en "taket ska rasa in fobi" jan man nog få blodfobi också :) jag har nog lämnat 100 rör med blod i mina dagar. en gång svimmade pappa. han fick inte var med mera efter det.

absolutebeginner sa...

Ja, "taket ska rasa in-fobin" måste vara rätt ovanlig. Vilken tur att jag lyckades få den!

 
>