en helt ny inställning och bränd bulle

jag johan och amaya har blivit inbjudna att fira lars (johans mosters man) 50-års dag på en italiensk restaurang här i stan. varmrätterna kostar runt 160-210kr och man ska även äta förrätt. jag tyckte även att jag såg kristallkrona och murrig matta.
jag vet inte om någon känner till det här men jag är av en dubbel natur, en del av mig älskar flärd och lyx samt suktar efter det fina livet med teater och restaurangbesök som återkommande kvällsaktivitet. missförstå ej, jag tror inte att jag skulle bli lyckligare av den typen av liv men jag föredrar att vara mitt vanliga buttra och missnöjda jag omgiven av lyx än utan. det är bara ibland som jag känner så här och jag tror även att min farmor kan vara inblandad. jag har alltid tyckt mycket bra om min farmor och när jag var liten fick jag följa med henne på allt som hon tyckte om att göra. då tyckte jag att det var spännande och nu tänker jag att det är helt fantastiskt att hon behandlade mig som en jämlike och inte som ett barn vars familj ansåg atsrid lidgren och knattarna på bio var den högsta av kulturer (inget ont om dom, man har olika intressen helt enkelt och man kan ju inte konstla till sig bara för att man skaffar barn) i vilket fall gick vi på opera, museum, utställningar samt firade frankrikes nationaldag genom att tillverka fantasifulla hattar i franska flaggans färger. hon bjöd även på restaurang ibland tex var vi på operakällaren minns jag (fast just det var en besvikelse, smördegsinbakad fläskfilet var ingen hit) exakt hur det gick till vet jag inte men redan som mycket liten intresserade jag mig för sk "gourmetprodukter" jag uppskattade tryffelolja, hummer, havskräfta, exotiska fiskar, musslor av alla de slag samt smakrika ostar (ingen billig brieost alltså)
jag har lugnat ner mig väsentligt vid det här laget och det känns skönt då vi inte har så mycket pengar att lägga på mat-lyx. i vilket fall blossade längtan efter lyx upp igen med anledning av det stundande restaurangbesöket. det blev diskussioner om hurvida man har barn på restaurang och jag hävdade att man inte brukar ta med ettåringar. på ganska goda grunder tycker jag då jag själv aldrig sett barn runt ett år ens på kinahak eller pizzeria. nämnas bör att middagen börjar kl fem och det kanske är en barntid på restaurang. jag ringde dit och frågade för säkerhets skull och en barnstol var redan bokad åt amaya. det var förstås väldigt snällt att bjuda med amaya på sin 50-års middag, jag själv skulle bli nervös av att ha med ett oberäkneligt kladdbarn i en sån situation. jag blev dock inte glad för jag skulle ha önskat att alla hade "förstått" vilken stor händelse det är för mig att få äta tryffelolja på lokal och att min upplevelse skulle bli helt förstörd om amaya följde med.
självklart har jag varit mycket egoistisk. jag har glömt bort lasse vars födelsedag det är och att det är hans dag som ska bli lyckad inte min. jag har även ignorerat att jag ingår i en familj och om inte alla är nöjda och glada kan jag inte heller vara glad. som tur är har jag ett speciellt direktverkande straffsystem som hindrar mig från att begå ödmjukhetssynder. ödmjukhet räknas i allmänhet inte som en dygd och inte många i min omgivning har uppskattat mina försök att vara ödmjuk. för mig är det dock livsnödvändigt då jag inte har någon religion eller ideologi att falla tillbaks på när det gäller att veta vad som är rätt och fel.
för att knyta ihop resonemangssäcken skedde detta igårkväll när allt höll på att gå överstyr; allt jag åt smakade plötsligt illa och försökte i desperation microtina en bulle. den brändes och jag fick ont i magen. när jag tänkte på den rätten jag sett ut från menyn, pilgrimsmusslor med svart tryffelolja på en pepronataspegel, fick jag svåra äckelkänslor. jag har nu bestämt att pröva en helt ny inställning. en mer jordnära. det är någon som fyller år och det är inte jag, det är min familj som är bjuden på restaurang och inte bara jag dessutom är det inte min släkt. jag tror att jag ska dela på en lyxpizza med min blivande make och låta amaya få tryffelolja, jag är säker på att det blir en trevlig kväll.