tigerkaka

idag var vi alltså på ultraljud. vi gick hela vägen eftersom nån i sällskapet, kanske båda, har en historia av bussrelaterad ångest. troligtvis hade den långa promenixen inget med saken att göra men barnet hade lagt svansen mellan benen och knep dessutom ihop så inget kön kunde skönjas. tråkigt tyckte vi. dels för att vi nu måste komma på dubbelt så många namn, vi tror inte på att man "ser" vad barnet heter när det kommer ut. idiotiskt! barnets utseende och beteende ändras ju hela tiden och dessutom finns det vetenskapliga belägg för att påstå att barnet ofta får heta något störtlöjligt som lycka eller prutten. jag har dessutom hakat upp mig på att det ska bli ett litet snällt gossebarn som ska se ut precis som mig, han ska komma ut och kväka milt och försynt. en liten svart frisyr och stor indiannäsa ska han ha. detta är bara fantasier och helt utan relevans
en kul effekt av ultraljudet är att jag känner mig mycket mer gravid nu, kraftigt gravid faktiskt! så gravid att jag sprang hem och lagade en tigerkaka (sånt äter väl gravida) jag gick även upp två kg på stört och väger alltså 56kg. mitt midjemått är 93cm. jag ser precis lika skojig ut som förra gången!