lilla mamman på restaurang

igår var jag johan och amaya på italiensk restaurang. vi var där med anledning av att lars fyllde 50år och vi var ca 10 st tror jag + amaya. jag blev även omnämnd som "den lilla mamman" det är inte första gången det händer och det får mig alltid att fundera. tänker folk så när de ser mig, titta en så pytteliten mamma?! johan har berättat att han som liten fick påpekat för sig att han hade en ytterst liten mamma (hon är minst fem cm längre än mig) jag hoppas att mina barn ska slippa bli retade för min ringa storlek. som tur är har jag inte komplex för min dvärglängd, trivs ganska bra med att vara liten trots att jag är medveten om hur fantastiskt festligt det ser ut när jag går brevid johan som är minst 30cm längre och dessutom världens starkaste man.
angående gårdagen och restauranbesöket kan det nu fastställas en gång för alla att ettåringar inte har något att göra på lokal. johan höll också med om den saken. jag jobbar mig gärna svettig om det på något sätt gagnar amaya (eller annan familjemedlem) men i det här fallet är jag ganska säker på att amayas intresse och uppskattning för våran ansträngning var mycket svag. jag hade med mig ca 4 olika burkar med olika godsaker i så att amaya skulle hålla sig sysselsatt men resultatet var varierande. när vi gick låg två kvinnor från personalen på golvet under amayas stol och gjorde sitt bästa för att skrapa bort spåren efter våran visit. kvar på entrémattan låg en ensam ickeitalinsk kungsörnenmakaron. vi klev lättade ut i den friska luften med två superitalinska pizzabitar som minne av besöket. senare under kvällen slog amaya huvudet i ett bord och fick vid ett annat tillfälle sin första fläskläpp, men det är en helt annan historia.