det galna föräldramötet

i torsdags var jag på mitt livs första föräldramöte. jag kom direkt från en begravning och var naturligtvis trött i kropp och själ. kanske är mina iakttagelser därför inte tillförlitliga. i vilket fall känner jag att jag måste dela med mig av min upplevelse. det var helt surrealistiskt och inte alls vad jag hade förväntat mig. jag hade ju nästan tänkt ta med waira och några trevliga cupcakes. tur att jag lät bli annars hade jag varit död nu (socialt självmord) jag hade tänkt mig att de skulle vara de fyra dagmammor som ingår i amayas grupp. att man skulle välkomna de nya föräldrarna, fika och kanske leka namnleken. icke. först stod en icke verklighetsbaserad föreståndarperson och babblade uppläxande nonsens i 40 min sen var det ett sjukt grupparbete med mobbningsinslag för att avslutas med total pajkastning. man kan tycka att det låter som vissa överdrifter och det kanske kan stämma men min upplevelse var så stark. jag var som sagt helt oförberedd jag var helt inställd på mys och lärakännaföreldrarmedbarnhossammadagmamma- stilen. jag tänkte väl att kanske var dom inte så lika mig men att det ändå kunde vara trevligt. hade ju tänkt att imponera med mina bakverk till jul osv. hade inte en tanke på att de inte skulle vilja leka (prata) med mig. de var verkligen helt ointresserade av min existens och var som bäst sura. det var länge sedan jag kände mig så fel i något sammanhang det var som om jag hade hittat på att jag hade barn. vet ej hur detta ska gå att reparera. tråkigt var det iaf. vi är dessutom så förkylda och trötta just nu så det är ett under att vi ej slagit ihjäl varandra. amaya rev iofs upp ett sår på wairas kind idag men annars har ingen hemsk olycka skett. ännu.