inatt har jag sovit fem timmar! först tre (längsta sammanhängande sömn sen waira kom) sedan två. jag känner mig så utvilad. dock finns det en käpp i hjulet. igår när amaya, som annars är så trevlig nuförtiden, fick för sig att börja sparka på mig och waira sa jag åt henne på skarpen. i vanliga fall tänker man inte på hur mycket man faktiskt använder sig av magmusklerna när man säger åt barn på skarpen. sedan tillsägelsen känns det lite obehagligt i snittet. det är svårt att förklara och går förhoppningsvis snart över. återbesöket gick bra och waira fick bra betyg i alla delgrenar. särskilt för viktuppgång. det kändes skönt eftersom jag snart nypt bort skinnet på näsroten (om man nyper där är det lättare att stå ut med smärtan) bara för att hon ska bli mätt. annars är allt frid och fröjd. vi får besök nästan varje dag och trots att vi är trötta är det mycket uppskattat. särskilt kul är det för amaya som då får lite extra uppmärksamhet. just nu håller johan på något som är både läskigt och avgörande. snart får jag veta hur det gick. det gick bra!
torsdag 12 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Grattis även till dig Teresa (för att du fått sova lite längre). Lustigt hur smärttröskeln sänks när man tycker fem timmar är att sova länge...du sov ju dåligt innan Waira föddes också så du har mycket att ta igen.
Grattis Teresa och Johan till Waira. Hon är så söt. Kanske får jag träffa er någon dag? Kram/Anna
visst är det lustigt att man är utvilad och tycker att man har sovit bra när man sovit 5 timmar. nu känenr jag mig trött, det blev bara 3 timmar inatt, men jag ska nog sova middag med matilda snart :)
jobbigt med att det gör ont i snittet. hoppas det går över. man använder magmuskler jättemycket verkligen, jag kunde inte skratta, nysa elelr hosta. och eftersom man inte kan hosta blir man mycket hostigare..
hopaps också det dina sår läker snart. vad skönt att hon går upp i vikt iaf, fast du har ont!
vad var det johan gjorde förresten?
anna, klart att du ska få träffa waira!
andra anna, när drog du ut dina stift? gjorde det ont? hade det blivit varigt? jag är livrädd för borttagningen :(
efter en vecka, och det gick jättebra. det kändes knappt, sved bara lite men inte mycket alls, så oroa dig inte :) hur många har du, jag hade 17 :)
jag tror jag fick det till 12. det kommer lite var och svider :( jag gillar verkligen inte sånt där. jag ska ta med både johan, amaya och waira som stöd!
Teresa, oroa dig inte. Jag som nyss fått förlossningsbibban om Erik noterade att jag vid stygntagning också hade var.....men ta stygnen var inga problem alls.
Men, försiktig som jag är så kanske du kan försöka ta det lite lugnt ett par dar så kanterna kan försöka hitta varandra? Om inte annat så blir det inte så jättesnyggt där det var svårläkt, men det kvittar kanske...
Skicka en kommentar