en känsla av overklighet

nån kanske undrar hur det går för oss med två blöjbarn och en med hål i magen som godtyckligt häftats ihop med vanliga häftklammrar. det går ganska bra faktiskt. i tre dagar har vi lyckats att hålla oss lugna och snälla trots mycket lite sömn. waira och amaya har burit sig näst intill exemplariskt åt och mina hormoner har inte heller förstört för oss. det jobbigaste är nog värmen. jag brukar bli argsint och vilja dö i mycket kyligare klimat än det som råder nu. hoppas på kyligare tider. jag blir friskar för var dag och hoppas på att vara helt återställd till jennys fikarep den 13.6. min kropp är helt deformerad och jag är så tacksam för att varken johan eller amaya retas (waira är för liten för att se ordentligt) vill man se ett missfoster rekommenderar jag att komma hit och titta in genom ett fönster. i viss mån återställer kroppen sig själv har jag hört. det är dock osäkert om det gäller när man fått mer än ett barn. de i min röntgenklass med två eller fler barn sa att efter andra graviditeten blir man ful/tjock på riktigt. paralyserad inväntar jag mitt utseendeöde.