blöjleveransen

i vårt hus bor många extremt gammla människor. dom behöver blöjor. blöjorna levereras i ottan av gigantiska vagnar som låter som ett dunder i loftgången. jag vaknade av en sådan imorse. vi kom i säng mycket sen igår och dessutom hade jag svårt att sova. fyra timmar han jag skrapa ihop och känner mig trots allt järn ganska trött nu. när jag väcktes av blöjtransporten uppdagades det att magen var stor, otymplig och ömmande samt att det var alldeles för varmt. ska göra ett sovförsök till snart men förväntar mig inget mirakel. nu den sista tiden innan barnet ska komma gör sig magen påmind hela tiden. barnet har inte alls fixerat sig utan pysslar istället med mystiska helt omotiverade vändningsförsök. precis som amaya testar den gränserna hela tiden. en riktig knäppgöck, det kan jag säga redan nu! trots detta så längtar jag mycket tills han ska komma ut och pipa likt en hungrig fågel, mycket tyst och diskret. som många andra andragångsfödeskor oroar jag mig inte ett dugg för den första tiden då jag tror att jag "kan det här nu" självklart kommer detta barn vara annorlunda och vi få en chock tänk tex. om den inte vill amma? eller vill amma hela tiden? den måste ju amma för att jag ska kunna gå ner i vikt. och den måste vilja äta hyfsat oofta om jag ska kunna gå i skolan och öva på begravningar, det måste den ju kunna begripa!? den måste förstå att vi redan har ett liv och inte kan släppa allt för en bebiskrake. det vore ju absurt. skoj å sido så förstår vi båda (jag och johan) att alla våra planer och föreställningar om hur livet ska te sig den närmaste tiden kan gå om intet snabbare än vi hinner säga bajsblöja. vi kan bara vänta och se. mer spännande än den mest spännande hitchcockfilm!