onsdag 12 november 2008

en kär gammal vän

jag är så hemskt trött på att ha penngaoro. det vore så praktiskt att slippa den oönskade förföljaren. jag kommer aldrig få så mycket pengar att jag kan känna mig helt säker och därför skulle en mer avslappnad attityd vara av godo. ingen tjänar (pengar) på oro. men om någon känner till ett forskningsprojekt där man vill testa något på en liten indianmamma så låt mig veta!

6 kommentarer:

Anna sa...

Jag vet inget forskningsprojekt tyvärr, men jag vill skriva att det var skojigt att träffa dig och dina söta barn förra veckan. Hoppas vi ses snart igen. Kram

Teresa Maria sa...

ja det var kul! skoj att du stannade så länge trots skrik mm. vi måste ses innan nästa barn iaf :)

Together into the Abyss sa...

"ingen tjänar (pengar) på oro"

He he. Förutom sminkindustrin, försäkringsbidrag osv. :)

Teresa Maria sa...

du har rätt! jag kommer aldrig känna mig så säker och icke orolig att jag slutar konsumera!

Together into the Abyss sa...

Mena inte att vara någon besservisser eller rätta någon kommentar eller så... vilket kanske inte blir så tydligt när jag nu fortsätter att peta i ord...

Men konsumera kommer vi alltid att göra, det är en del av vad det innebär att vara en levande organism. Självklart så förstår jag att du menar överkonsumtion eller onödig konsumtion som kommer ur manipulation(reklam mm).

Men jag tror ändå att det språk som miljörörelsen och väst-anpassad buddhism(Dalai Lama tex) använder skapar irationella känslor av skuld. Baserade på de omöjliga krav som man ställer på sig själv(om än inte medvetet) genom språket, genom att ställa sig emot konsumtion tex och andra livsnödvändigheter. Ekologismen behöver överhuvudtaget göra sig fri från sina värdeord, för att inte bli en religion utan gud. Termer som "äkta", "naturligt", "konsumtion"(som det används). Kan även tycka att det finns personer inom ekologismen som är lite väl kåta på att använda ordet "materialistiskt" i tid och otid, ofta som en ospecificerad kritik av vår samtid, som inte heller inehåller någon specifikation på vad avsändaren anser att ett omaterialistiskt liv är.

Jag tror iaf... för att sumera, att man mår bättre av att prata i termer av överkonsumtion och skapade begär. Eller så är det bara jag som funkar så... att jag tolkar ord rätt ordagrant. :D Men jag TROR iaf att språket har liknande inverkan på de flesta människor. I vilket fall som helst så är man iaf sin egen domare och polisen som sitter i ens huvud, så OM det nu inte skulle vara så att man redan i språket dömmer sig själv, så får man iaf se till att dom lagar som man skriver för sig själv i sitt huvud(ens moral eller plikt om man så vill) inte blir helt omöjliga att följa.

Att inte begå rovdrift på de resurser som skapar mänsklighetens rikedommar(arbetskraften och råvarorna) är ett kollektivft ansvar. Så längt är de flesta ekologister med på noterna.
Att dom ur det sen gjort en logisk kullebytta och börjat lasta varje enskild konsument till den grad att man stundtals får hybris och komplex samtidigt("mänsklighetens framtid står och faller med min konsumkasse") är dock sorgligt.

Hmm... det där blev spretigare och virrigare än det var tänkt(tror jag... har nog oftast inte tänkt igenom en tanke när jag skriver... är nog därför det slutar såhär. :D). Hoppas det inte blev helt oläsligt iaf.

Ordverifieringen blev iaf passande nog: "affemind"

/ Bless

Teresa Maria sa...

jag förstod nog lite grand vad du menar. det där med språket har jag funderat mycket på och skulle gärna fördjupa mig i. problemet med att ha två barn under två år är att man sällan får tillfälle att tänka klart en tanke. det första jag ska göra när barnen blir större är att öva upp min tankeförmåga. ska du till uppsala någonting innan jul? då får du komma hit på glöggkalas oc berätta mera!

 
>